CADBlogg.se

CADBlogg.se

Om den här bloggen.

Bloggen sover sen rätt många år tillbaka nu, men kanske inte för alltid. Texterna jag skrev känns för mig fortfarande lika aktuella på många sätt.


Hör gärna av dig med tips eller för diskussioner kring CAD och BIM!

Stoppa rikets nät, jag vill hoppa av!!!

CAD generelltPosted by Michael Thydell 2008-03-29 12:47

Här skulle jag vilja initiera ett upprop mot det otroligt irriterande missbruket av rikets nät i CAD-projektering...

Vi måste ställa oss ett antal varför-frågor, och även möta dessa med ett antal klarlägganden och konsekvenser...som jag tycker har fått stå alldeles för oemotsagda, alldeles för länge.

För det första:
I Sverige har vi enheten för millimeter som bas. Ofta med några decimalers noggrannhet för säkerhets skull.

För det andra:
Rikets nät grundar sig på det gamla svenska militära Georef-nätet. Med origo strax utanför Nordtyska Östersjökusten och med X- och Y-axlarna omkastade (för att förvirra den sovjetiska invasionsarmén får man förmoda).

För det tredje:
Origot ligger drygt 80 mil från Stockholmsområdet. I millimeter räknat blir detta i runda slängar 800 miljoner milimeter (800.000.000!!!).

För det fjärde:
Kombinationen, millimeterskala med decimaler och storleksförskjutningen med 800 miljoner enheter från origo, innebär att datorernas förmåga att beskriva sk decimaltal utifrån de 32 bitar av ettor och nollor helt enkelt kommer extremt nära den gräns som faktiskt finns där. Samma uppsättning ett och noll skall alltså såväl beskriva extremt stora tal, med extremt hög noggrannhet. För att kunna hantera detta använder sig CAD-programmen av olika "listiga" metoder för att komma runt begränsningen i Windows och de 32 bitarna.

För det femte:
CAD-systemen som finns på marknaden för byggsektorn idag är förvisso extremt bra på att beskriva byggprocessen med mycket bra noggrannhet - som med lätthet kan svara mot alla de toleranser som ett husbygge kräver (dvs ner mot en tiondels milimeter).

Problemet uppstår i det svenska systemet, där man försöker kombinera de stora och små skalorna samtidigt.

Det blir liksom som att försöka göra sandslott i en liten sandlåda, i en liten lekpark, med en stor, tysk, industriell brunkolsgrävskopa...risken är stor att det blir pannkaka av alltsammans.

Vi måste finna bättre sätt - vi måste finna lösningar, där man väljer rätt verktyg och metod för olika delar av byggprocessen.

På grund av slentrianmässiga önskningar att "vara på den säkra sidan", ställs projektörerna alldeles för ofta inför kravet att inte endast leverera slutmodeller i rikets nät, utan även att CAD-samordna i samma, listiga militära artefaktiska georef-nät. Alla vet hur bra eller dåligt detta fungerar - jag har ännu inte träffat den som på riktigt är entusiastisk kring detta oskick!

Mitt förslag är följande:

CAD-samordna kring vettiga, lokala, origo!
Gör därefter leveranser via XREF:ar; där kan man helt fritt och enkelt göra förflyttningen till Nordtysklands östersjökust, om så önskas.

Välj rätt skala för rätt verktyg alltså...åtminståne tills vi börjar köra 64 bitars Revit på 64 bitars Vista...

  • Comments(4)//www.cadblogg.se/#post9

Kompetensmässig IT-strategi – den viktigaste framgångsfaktorn för ditt företag?

CAD generelltPosted by Michael Thydell 2007-08-14 08:20

Komplexiteten ökar på dataanvändandet i byggbranschen; därom råder ingen tvivel.

Brandväggar, IP-adresser, objektsbaserad CAD i 3D, 4D, 5D, onlinemöten, GPS-utsättning, automatiserad ytmätning, Windows Vista, pdf, dwf…hur många gigabyte var det man behövde nu igen? "Om vi köper de där arbetsstationerna nu, när är de oanvändbara för jobbet? Eller är det lika bra att vi handlar bärbara med en gång?", "De verkar så säkra på det där försäljningsföretaget – hela världen har redan tagit steget, men Sverige som ju var så långt framme nyss…är vi inte det längre? Och är vi på vårt företag alltså akterseglade…men vi har ju satt hela styrkan på CAD-fot, inte en enda sitter och ritar för hand längre. Vad är det som händer egentligen? Varför verkar det som om vi alltid är på efterkälken?"

"Jag är trött på att det alltid är externa konsulter och försäljare som driver oss framåt! Det måste vara vi som driver dem!"

Nyckeln här heter kanske strategi.

Har ditt företag i egentlig mening någon strategi för den här stora förändringstakten på datasidan i allmänhet och CAD-sidan i synnerhet? Är den skriven och formulerad? Vet varje anställd och chef vad detta innebär? Har ni överhuvudtaget någon tydlig, formulerad och uttalad strategi vad gäller kompetensutveckling i stort?

Det är ju inte bara inom data som det sker stora förändringar. Hela byggbranschen omfattas ju konstant av teknisk utveckling. Och är ni arkitekter har ni ju dessutom ett mycket stort behov av konstant konstnärlig kompetensutveckling, inte sant?
Ni har alltså inte råd att vara alltför debiterbara!

Jag brukar ofta säga att om ett konsultföretag (arkitekter är också konsulter) har alltför hög beläggning, kommer de få en konstant sjunkande kompetenskurva. De anställdas kunskaper kommer att bli alltmer föråldrade genom tiden och alltmer omfatta endast de direkta kunskaperna som är kopplade till det egna projekteringsarbetet (inte att förakta, men ändå efter hand alltmer inringat). För företaget innebär detta att de anställda efter hand kommer att bli alltmer smala i sitt kunnande och man ställs helt enkelt konstant inför två alternativ: Nyrekrytering för att ”få in nytt blod” (dvs ny breddkompetens) eller en strategi för intern kompetensutveckling.

Blog Image

Vi motiverar oftast detta agerande av tidspress (”Projekteringen måste ju ändå gå i första rummet”, ”Uppdragen är viktigare än allt annat!”)…
Jag tycker detta känns såväl som onödigt bortkastande av briljanta förmågor över tid, som rätt cyniskt sätt att förhålla sig till i grunden tänkande och nyfikna människor.

Ett företag som inte tar tillvara på sin befintliga kompetens är ett företag som de facto odlar inkompetensen! Genom att konstant ”fylla på med nytt blod”, ökas ju den procentuella andel anställda med inaktuella kunskaper. Man går mot en kritisk massa av inaktuell kompetens. Och det krävs inte mycket tankemöda för att inse hur personal som känner sig på efterkälken agerar: Man försöker skydda sig, främst genom att spjärna emot, föringa de nyas kunskap och till och med motarbeta företagets möjligheter till förändringsarbetet. Vi är alla människor. Vi har alla en svaghet för bekvämlighet. Förändring är obekvämt. Konstant förändring är hotfullt och mycket stressande…i alla fall om man inte känner sig delaktig och förstår strategierna kring konstant förändring. Alltså: ett företag som önskar ha en levande dialog bland nya och gamla anställda, där alla är delaktiga i förändringsprocessen, måste ha en mycket tydligt formulerad och genomförd strategi för kompetensutveckling! Och ingenstans gäller detta så tydligt som inom IT och CAD.

Konsulter och programförsäljare (sådana som jag själv, hehe) driver er som kund framför oss och argumenterar hela tiden för konstanta uppdateringar och att ni ska byta till det eller det programmet. Tunga argument är det också: effektivitet, kvalitet, beställarkrav och till och med licenstvång.
Om er strategi vad gäller kompetensutveckling inom CAD endast sträcker sig till de pliktskyldigaste uppdateringskurserna runt själva programinvesteringen och att ”det löser sig efterhand som vi jobbar med de nya versionerna”, riskerar ni att göra en väldigt, väldigt dålig investering.
Införandeprocessen av de komplexa CAD- och BIM-programmen på marknaden idag kräver egentligen stora förändringar av hela projekteringssituationen (som jag ju visat i flera av bloggarna på den här webbsidan). Och detta är helt enkelt inte möjligt utan pedagogiskt stöd och en tydlig strategi kring kompetensutveckling inom CAD och projekteringen i stort. Och eftersom programmen uppdateras åtminstone en gång på 1 ½ år (i Revit-fallet två gånger per år(!)) räcker det inte med engångsinsatser. Ni är nog tvungna att se förändringen som en konstant faktor att förhålla sig till.

Många har ändå en del strategiska beslut vad gäller förhållandet till CAD: ”Vi uppdaterar bara var tredje gång. Det är inte möjligt för oss att ta de här smällarna oftare än så”, ”Det är ändå egentligen inga nyheter, så vi installerar helt enkelt våra egna menyer och döljer det nya, så funkar allt som det ska” eller ”vår personal har så hög kompetens att de tar reda på det som behövs av egen kraft”.
Det är allt gott och väl med ovanstående ad hoc-strategier. De är ändå strategier. Problemet är att alla tre exemplen innebär att man riskerar tappa användandet av ny funktionalitet som faktiskt skulle innebära att ni fick en snabbare, bättre och säkrare projektering eller att de anställda internt arbetar fram egna individuella arbetssätt som i princip omöjliggör att personal flyttar mellan olika projekt för att stötta där det behövs.

”Det är ju ändå yttre faktorer som styr vad som kommer i de nya CAD-programmen, så det är meningslöst att skapa en strategi som handlar om framtiden”.

Fel! Det är inte meningslöst! Er utgångspunkt måste hela tiden vara er egen projekteringsprocess, inte programmens funktioner.

Genom en konstant hög kompetens och en kontinuerlig kompetensutveckling på CAD kommer ni vara mycket bättre rustade att hantera just detta – översättandet av er process till hur de nya programverktygen skall användas och hur ny funktionalitet i CAD-programmen kan användas till att underlätta i er process.

Strategi var alltså ordet, sa Bill. Trastegi, sa Bull.

  • Comments(2)//www.cadblogg.se/#post8

Nu går prefabtåget. Står Du beredd på perrongen?

CAD generelltPosted by Michael Thydell 2007-05-01 07:09

Som om inte det där med att CAD-tekniken har tagit jätteskutt mot BIM och objektsbaserad teknik var nog...nu håller det på att hända något rejält på produktionssidan.

Fler och fler byggare går mot standardiserad, prefabricerad, industrialiserad elementproduktion.

Som småhusbranschen fast i kollosalskala alltså.

Jag vet ett par arkitektkontor som redan kommit kontakt med en högt skruvad prefabrikationsprocess; bland annat BSK vid bygget av studentlägenheter i Västra Skogen för ett par år sedan, där de visst sammarbetade med ett tyskt prefab-företag. Hur de upplevde den processen ska jag fråga dem nästa gång vi ses.
För en del andra, icke namngivna i detta forum, är kontakten med denna delen av industrin minst sagt svår, för att inte säga traumatisk. Man känner sig helt inmålad i teknikens hörn. Regler och påbud gällande hur man ska designa husen blir alldeles för snävt för de fria arkitekternas sinnelag.

Jag har också träffat flera stora entreprenörer/konsultorganisataioner som alla har program för att skapa stora serier av prefabricerade hus. Dessa arbetar fram sina koncept väldigt isolerat, utan vare sig arkitekter eller brukare som referensaktörer...

Hur som helst: Prefabtekniken är nog här för att stanna. Men den är inte så ny som en del tror: Minns någon miljonprogrammet? Så kan det bli om vi inte tillsammans gör något bra av den här trenden.
Fast, egentligen är ju prefabtekniken ännu äldre... Fredrik Bloms (japp, han med Skeppsholmskyrkan och typ hela Kalmar) Monteringsfärdiga trähus höll på med prefabricerade kåkar under trettio år under det tidiga 1800-talet, här är ett par artiklar om bland annat honom:

Sveriges Arkitekter - Villa Trollebo
Gefle Dagblad om Prefabhus
Studentarbete om monteringsfärdiga hus(pdf-fil)

Det finns ju så många fördelar ur kvalitetssynpunkt med prefabricering. Och många av avarterna av entreprenad, där entreprenören kanske äger en alldeles för stor del av processen, kanske till och med kan stävjas. Och rationaliteten i sig är ju definitivt ett sätt att få ner priset.

Men hur skall man kunna bibehålla möjligheten till unik och god arkitektur när man industrialiserar och standardiserar hårt? Kanske bilindustrin har några idéer att komma med?
Det visar sig att det har man: Lean Production, till exempel.
En artikel som defierar begreppet (skrämmande likt många av aspekterna i BIM)

Med hjälp av lean produktion har bilindustrin funnit vägar att producera små serier med högt driven rationalitet för att kunna skapa, just det, unika produkter! Det finns nämligen en dold liten pärla i begreppet prefabricering: Om man behärskar tekniken bakom och befinner sig i en god kommunikativ situation med alla deltagare kan man utifrån denna förutsättning skapa ännu mer unik arkitektur än vad man kanske skulle kunna annars.

Äg tekniken, annars äger den Dig alltså!

(forts)

  • Comments(0)//www.cadblogg.se/#post7

Ner med blyertspennan!

CAD generelltPosted by Michael Thydell 2007-04-09 18:27

Blog Image

Ner med allt tvådimensionellt! Leve formen, volymerna, färgerna och ljuset!

Död åt CAD!

Men…leve CAD!

Vi behöver ett upprop inom arkitektkåren – ett nytt Våga Se!

Vi fick lära oss i arkitektutbildningen att studera form, ljus, färg och funktion med hjälp av framför allt: modeller – modellen var i sig det främsta sättet att diskutera och kommunicera kring ett planerat byggande. Pennan var också viktig naturligtvis, men modellen var det främsta. Vi gjorde modeller av cellplast, papier mache, capa-plattor, mjölkkartonger, trä…vad som helst! För våra egna studier gjordes modellerna och för att kunna förklara tydligt vad vi avsåg med vår gestaltning användes modeller, hela tiden dessa modeller.

I praktiken, ute i ”verkligheten” har modellen kommit att reduceras till något exklusivt, ett presentationsmedium där man betalar oerhörda summor för att någon annan skall skapa en modell över det som arkitekten redan bestämt sig för. Ett rent kommunikationshjälpmedel med andra ord. Om vi över huvudtaget använder oss av modeller längre.

Samma sak gäller alldeles för ofta med visualisering med CAD. Det är interna eller externa ”experter” som anlitas så fort man vill vara pretentiös nog att göra en 3D-visualisering. Man finner inte ofta ute på arkitektkontoren de projekterande arkitekterna själva studerande tredimensionella samband utifrån 3D-modeller. Argumenten? Tja, som vanligt: ”CAD-modellen duger inte till samma fria skissande som pennan” (när blev pennan 3D?), eller ”Vi har inte tid att hålla på att leka med 3D i de flesta projekten, utan måste börja projektera med en gång” (exakt!).

Varför försvarar så många ett taffligt, tvådimensionellt projekterande med dåligt använda CAD-verktyg med argument om vikten av lagerstandarder, om hur CAD är alltför exakt, hur tiden inte räcker till eller om hur blyertspennan ändå är det främsta verktyget för ”god arkitektur”? God arkitektur? Det går för tusan att se på ett hus att det är ritat i Point! Då är det platt, fyrkantigt, monotont och tragiskt. (Märkligt att det ännu inte dykt upp hus där alla bärande ytterväggar är vita, fönster och dörrar röda och innerväggarna ljusgröna).

Hur kan det komma sig att formerna på arkitektur som är över 50 eller 100 år gammal ofta uppvisar större gestaltglädje än vad vi ser idag, när tekniken för att bygga hus rimligen borde befinna sig så mycket längre fram? Visst är det märkligt att det var kring förra sekelskiftet som formgivningen av byggnader så fullständigt exploderade och att från och med CAD:s intåg kring 1985 åtminstone en stor del av arkitekturen självdog som konstform? Postmodernism. Arkitekturen reducerad till planritningsdisciplin. Planer, planer, planer. Och hur kan över huvudtaget en hel kår av yrkesmän (och kvinnor) helt enkelt acceptera att de blir fråntagna rätten att i detalj föreskriva belysning, material, inredning och ansvar för genomförandet av husen?

Som om alla musikkompositörer släppte ansvaret att skriva noter för andra instrument än piano eller dirigenterna överlät ansvaret till respektive instrument att spela sina stämmor.

Jag tycker det är dags att återta arkitekternas inflytande och kontroll över hela byggprocessen. Det konstnärliga såväl som det administrativa. Det behövs en yrkeskår som kan agera som kvalitetssäkrare genom hela ett projekts genomförande. Det behövs en främste byggare, Arki Tektor!

Och vi sitter med ett verktyg för detta återtåg i våra händer: CAD!

Alla moderna CAD-verktyg som används idag har i varierande grad mycket stora möjligheter att studera (och framförallt kommunicera) färg, ljus och form. Alla vet detta, men alltför mycket av fokus kring CAD stannar vid ett tjafsande kring lagerstandarder, streckprickigheten i linjetyper och huruvida själva i sig datamiljön motverkar kreativt skapande eller inte.

Och CAD-verktygens potential stannar inte vid själva modellerandet - i Revit, ADT och säkert också Microstation och ArchiCAD finns väldigt kraftfulla verktyg för att hantera logistik och tid, entreprenaduppföljning och förvaltning, ljusberäkning och energianalys. Med kompetens och metodik kan CAD bli det redskap som hjälper arkitekterna att just återta sedan flera år förlorad mark.

Tillbaka till modellen: Om modeller av mjölkkartonger, trä och cellplast var de verktyg som gavs oss att fulländat hantera under arkitektutbildningen, vore det inte rimligt att vi la ner samma möda att lära oss att behärska detta nya verktyg istället för att spjärna emot så förbannat? Dagens arkitektstudenter får ju de facto ofta en rätt bra grundutbildning kring CAD, men hur är det med den stora massan sedan länge praktiserande arkitekterna? Visst, man investerar pliktskyldigt och motvilligt i såväl datorer som program och lite utbildning. Men det är ofta som att acceptera att kan man cykla kan man lära sig köra bil på ett par dagars kurs. Hur många har idag en genomtänkt plan för hur man skall lära sig använda den potential som CAD-verktygen innebär? Hur många genomför noggrant och metodiskt utbildning och ansvarsfördelning inom CAD? Och hur många arkitekter använder själva CAD-verktygen för att studera sin tänkta form och gestaltning i den tidiga processen? Detta verktyg som faktiskt primärt är skapat för detta. 3D. Färg. Material. Ljus. Rörelse.

Under den kommande tiden på CadBlogg.se kommer jag att försöka skapa ett antal övningar som är tänkta att visa olika, mycket enkla metoder för skissande i tidiga skeden och prövande av olika lösningar.

Lite rolig inspiration:

Le Corbusier, Villa Savoye i 3D

Le Corbusier, Flera hus för SketchUp i 3D (går att importera till Revit också)

Frank Lloyd Wridght, Flera hus för SketchUp i 3D

  • Comments(1)//www.cadblogg.se/#post6

Våga vägra lager

CAD generelltPosted by Michael Thydell 2007-03-30 09:57

Just det!

Jag menar det verkligen! VÅGA - VÄGRA - LAGER!

Blog Image

Kamrater!
De ortodoxa lagerterroristernas grepp om svensk teknikutveckling inom CAD och BIM måste stoppas! De dogmer som sprids av "förståsigpåare" är baserade på lögner och villfarelser! Tro dem inte! Vi behöver verkligen inte standardisera mer kring bygghandlingar 90 eller SB11 när det gäller lager; vi behöver standardisera våra metoder att samverka kring 3D, modeller, information och objekt!

Kamrater!
När ni hör "sanningen" att "Beställaren kräver point 4-lagerstandard och då är det så verkligheten ser ut", då är ni offer för någonting som inte är sanning alls. Sanningen är den att den där beställaren ofta har mycket, mycket sämre CAD-kompetens än ni själva, är bara intresserad av att ha ett någorlunda enhetligt ritningsarkiv och eventuellt lite ytor.

Kamrater!
Det finns massor av metoder som skulle underlätta CAD-samordningen otroligt mycket, oavsett vilket CAD-system ni använder er av. Metoder som drastiskt minskar behovet av olika lagerstandarder, som kraftigt minskar risken att fel komponent hamnar på fel lager och dessutom skulle göra just Din CAD-vardag mycket enklare. Skall vi verkligen undvika att börja tillämpa dessa metoder på grund av gamla förlegade ortodoxa "sanningar"?

Kamrater!
Vi håller oss själva CAD-gisslan i byggbranschen i sverige genom att hela tiden hänvisa till vad våra kollegor troligen inte kommer att gå med på, eller våra beställare - vi förfäktar vår egen motvilja till utveckling med argument som kanske eller troligen eller förmodligen skulle gälla för andra. "Nä, jag skulle personligen gärna vilja jobba i 3D och lite friare, men verkligheten är en annan när det gäller våra kollegor och beställaren som faktiskt kräver att vi gör på det gamla viset".

Kamrater!
Det är dags att kasta av oss Point-oket! Vi i Sverige har blivit alldeles för inmålade i ett hörn som målades för fem, sex, sju, åtta år sedan! Under tiden har omvärlden kommit ifatt oss och börjar springa om oss, för vi börjar bli alldeles för ineffektiva. Vi lägger mycket mer kraft på att få rätt linjetyp på rätt lager än om huruvida trappans utbredning i plan och sektion stämmer eller om pelarna som A ritat ut verkligen sitter på samma ställe, med samma dimensioner som hos K.

Kamrater!
Vi silar mygg och sväljer kameler! Vi kräver en standardisering som utgår från pappersritningen, men accepterar jättedålig kvalitetssäkring i det tredimensionella sammanhanget. Vi accepterar att det blir massor av missar och efterkontroller eller till och med byggfel - fel som faktiskt hade kunnat undvikits i mycket stor utsträckning om vi vågade använda CAD-programmens potential bättre. Vi vill hellre standardisera i det lilla, det vi tror vi kan hantera, än att försöka standardisera i det stora, viktiga.

Är det så här vi vill ha det egentligen? Är husbyggnad ett två- eller tredimensionellt yrke? Har vi verkligen råd att inte använda dessa mycket avancerade systemen vi redan investerat i och har tillgång till? Det är ju som att köpa en modern bil och bara använda ettans växel (eller låta en åsna dra den som en vagn).

Det finns så mycket annat som skulle behöva standardiseras eller åtminstone samordnas metodmässigt här i CAD-Sverige: Länkar mellan CAD-objekten och BSAB-systemet, kopplingar till energianalys och miljvarudeklarationer. Metodik för CAD-samordning mellan discipliner i 3D, som inte är direkt beroende på det eller det programmet. Närmare kopplingar mellan det projekterade, det byggda och det förvaltade. Var är de som driver denna standardisering idag?

Kamrater!
Låt oss tillsammans stoppa bakåtsträvarna! Låt oss tillsammans gå in mot den ljusnande framtid där uppfinningsrikedom och kvalitetssäkring går hand i hand, där vi äntligen kan få investeringarna att löna sig. Låt oss möta möjligheterna istället för att låtsas som om allt nytt bara innebär problem! Låt oss tillsammans möta den stundande grillsäsongen med glatt humör och en vilja att söka nya vägar.

Blog Image

Skulle det inte vara dags att sätta igång med den där framtiden som faktiskt varit här ett bra tag redan? Eller har just Du fått nog av framtiden och vill hoppa av? Det är också OK att vilja det, men då får Du nog också vara beredd på att gå åt sidan lite grann.

Till sist, för alla er som tycker det känns så otröstligt med denna ständiga förändring. Kom ihåg aforismen:

Nothing is forever, except change.

/Michael

  • Comments(4)//www.cadblogg.se/#post5

I väntan på att komma fram

CAD generelltPosted by Michael Thydell 2007-03-03 18:49

Tillbaka till CAD-bloggens startsida.

Tillhör Du också de teknotrötta? Hatar Du också varje ny uppdatering och fruktar nästa gång som de kommer rännande med ännu ett nytt program?

Du är inte ensam. Många, många sitter och jobbar med CAD nästan på trots. Och nu har man ju hur som helst efter hand lärt sig att använda den där Pointen, så ska man byta igen!

Fast Du. Vi två är kanske inte så lika i det avseendet; för mig känns det alltid lite som julafton när nya programversioner landar i min dator. Och Dina barn lider inte heller av samma problem, har Du tänkt på det?

När man blir vuxen lär man sig att ihämta ny kunskap genom att hela tiden hänga upp den på det befintliga kunnandet - vi relaterar till det vi redan vet, för att kunna tillgodogöra oss ny lärdom.

Så fungerar inte barn alls. De utgår i sitt lärande från det de ser - de undersöker och prövar och skapar sig på så vis en mer förutsättningslös bild av det de ska lära sig.

För att bli mer "teknologiskt stryktålig" måste Du kanske ändra på det sätt Du förhåller Dig till Din dator, ditt Windows och Dina program.

"Jahaja, det där är ju lätt för Dig att säga. Du som är tekniktokig. Konsult eller vad Du nu kallas. Hur ska vanliga yrkesmänniskor, vi som har ett jobb att sköta - hur ska vi kunna bli mer, vadhettere? 'teknologiskt stryktåliga'?"

Ja det är ju helt rätt det där, och konsulter som jag tenderar allt som oftast att glömma hur stor del av ens yrkesroll faktiskt handlar om själva verktygen, hur väl man kan använda sina program eller sin penna för att förmedla det som är tänkt att byggas. Jag tror ändå det finns ett antal lätt definierade punkter som skulle göra just Ditt liv med CAD och BIM mycket lättare:

1. Glöm knapparna och kortkommandona och dialogboxarna och funktionerna!
Försök att istället skapa Dig "kartbilder" kring hur programmen fungerar - leta inte efter den eller den knappen i början när Du ska lära dig ett nytt program eller en uppdaterad version. När Du förstår själva grundkonceptet i hur programmet fungerar visar det sig oftast vara väldigt mycket lättare att lista ut hur man går vidare till de olika funktionerna.
2. Se vad nya program kan och inte till vad de inte verkar kunna.
Lär av Dina barn. Testa och pröva. Försök inte hitta "gamla" funktioner i början, eller ännu värre, försök inte göra om skruvdragaren till en hammare - Du kommer alltid att bli besviken.
3. Ställ in siktet på själva förändringen. Förändring i tekniken är en konstant faktor i hela yrkeslivet (övriga livet också) - gilla läget och ta avsteget där. Det är också en attityd som lätter håller tillbaka Dig mer än Dina kollegor.
4. Ledningen på jobbet måste inse hur viktig frågan kring program och metoder är. Företaget måste ha en strategi inför framtiden (till och med strategin måste stå i konstant förändring). Man måste ha personer med uppgift att ge såväl internt stöd och support, men även i uppgift att kunna vidareutveckla företagets portfölj av tjänster och metoder. Detta gäller ju inte bara CAD och teknik - ett arkitektföretag måste ju kunna utveckla sig som formgivare, projektörer och marknadsaktörer hela tiden också, inte sant?
5. Utbilda Dig själv, se CAD-kursen som en kickoff och ta sedan Ditt ansvar! Alltför många som går på kurser är mer eller mindre tvingade att motvilligt ta sig till korta grundkurser eller uppdaterings-utbildningar, som ofta håller ett alltför högt tempo med alltför mycket information. Se kurserna som en kickoff till Ditt eget lärande istället!
Argumentet: "Jaja, det här verkar ju bra och så där, men nu måste vi tillbaka till verkligheten och då får det bli med det gamla programmet, för vi hinner inte annars" håller inte. Om man befinner sig i en sådan situation har man missat följande:
a) Investeringen i det nya programmet gjordes utan insiklt (eller intresse) i det faktum att det har potentialen att rationalisera arbetet
b) Kursen kommer att snabbt bli totalt bortkastad tid och kostnad, eftersom de kunskaper man faktiskt får direkt måste användas i praktiken.
6. (Viktigast av allt) våga ifrågasätta det gamla! Om trappor i plan i ett nytt CAD-system skulle se lite olika ut än i det förra programmet eller så som Du helst skulle vilja rita med blyertspennan...om linjetypens streckprickighet blev lite för streckprickig eller teckensnittet var lite annorlunda än tidigare. So What? Kan Du se att det är en trappa? Har den rätt dimensioner? Ser man att det är en streckprickad linje? Kan man läsa texten? Kanske det här programmet kan göra det där ännu bättre? Kanske jag kan få till en högre kvalitet med mindre arbete om jag bara lär mig hur det fungerar?

Sverige har i kanske större utsträckning än något annat land kommit att standardisera våra ritningar på ett mycket långtgående sätt - till höjd kvalitet naturligtvis, men om vi inte kan börja släppa det schematiska ritandet till förmån för logistiken och den tredimensionella kvalitetssäkringen av volymer och modeller, ja, då kommer vi aldrig att kunna utnyttja särskilt stor del av all den kraft som faktiskt finns i alla aktuella CAD- och BIM-system. Vi kommer hålla tillbaka vår egen utveckling och kommer tappa en massa konkurrenskraft gentemot utländska kollegor som gärna vill utöka sin närvaro på den svenska marknaden.

Jag kommer att på Cadblogg.se försöka bevaka den här utvecklingen bland utländska arkitekter och aktörer inom byggbranschen - bara för att stressa just Dig (nä, skämt åsido - för att inspirera och påvisa alternativ till de dogmer som blivit lite för manifesta i Sverige av idag när det gäller informationshanteringen i byggprocessen).

Sådärja! Det blev en himla massa ord. Hoppas Du orkade läsa tills hit ner. I så fall måste jag tacka så mycket. Jag gillar att säga vad jag tycker och tänker. Kanske tänker jag fel? Passa då på att skriv lite kommentarer till det här inlägget. Nästa vecka kommer en ny blogg.

/Michael

  • Comments(0)//www.cadblogg.se/#post1